Vi har idag berättat för Alva att hennes lillebror Love flugit till himlen där alla fina änglar finns ..

Som väntat blev det ingen större reaktion när vi väl berättade, men det var skönt att få göra det.
Vi vet att hon redan förstått..

Hennes frågor har kommit succesivt under dagen istället. Det har gått bra att ge henne de svaren hon frågat efter, men det brast för mig när hon blev ledsen för jag lovat henne att hon skulle få byta blöjja på lillebror..

Det skar i hjärtat och vi delade tårar tillsammans <3

Min älskade lilla tjej, vad skulle jag göra utan dig? ..

Nu ikväll när jag skulle natta henne frågade hon..
- Mamma är du verkligen säker att lillebror är i himlen?
Jag svarade att - Ja mamma är säker, han har det jätte fint däruppe..
Då pussade hon min mage och sa - Gonatt min lillebror i himlen <3

Älskade barn.. <3

Har vi klarat det här i familjen så klarar vi allt..
Min sambo skrev det ultimata- Tillsammans är vi starka. Han har så rätt, så rätt.

Vi måste se ljust på framtiden, vi bara måste <3

Livet åker berg och dal bana och jag sitter fastspänd i en av vagnarna och kan inte ta mig ur ..
Ena stunden känns allting fridfullt och fint på något märkligt sätt, och andra stunden brister det.

För en vecka sedan var jag otroligt lyckligt gravid och totalt ovetande om vad veckan som skulle komma skulle innebära.

Tur var väl det.

Idag ser jag livet på ett helt annat sätt.

Jag har fått svälja stoltheten och faktiskt be om hjälp, vilket jag tror att jag aldrig gjort tidigare.
Vissa stunder känns det som jag vore fyra år igen och behöver hjälp med allt, jag klarar inte ens av mig själv. Hur ska jag då klara av att vara mamma och sköta ett hushåll ?!

Jag är så tacksam för all hjälp vi får med allt så ni kan inte ana <3

En sådan simpel sak som att gå med dottern till förskolan eller åka och handla skrämmer mig.
Gå till brevlådan och hämta posten..

Jag är rädd för att träffa folk jag inte räknat med att träffa, och rädd för att göra andra människor ledsna när de träffar mig.

Vi tar en timma i taget här hemma, och planerar ingenting ..

Det ska bli skönt att få träffa våra vänner igen <3

Jag vill att ni ska försöka att inte vara rädda. Var inte rädda för att gråta inför oss..
Vi kan gråta tillsammans och prata sedan, eller bara sitta tysta och hålla om varandra.
Jag älskar er alla, och känner ert stöd och era tankar.

Jag längtar efter att stå framför spegeln och få känna igen kvinnan i spegelbilden..
Jag längtar efter att få känna mig fin och vacker igen.

Jag vet att den dagen kommer, men vägen dit känns lång..

Jag vet att vi en dag kommer att gå starka ur denna hemska och fruktansvärda sorg vi nu går igenom.
Jag och Martin har funnit varandra återigen på ett plan som jag inte trodde fanns.
Han är mannen i mitt liv, och mannen jag vill dela resten av mitt liv med <3
Jag älskar dig Martin, av hela mitt hjärta <3

Love Åke Augustsson, vi glömmer dig aldrig <3

Nu är du verkligen i himlen vår älskade lille son <3

Det känns tomt, otroligt tomt.
Men lugnet som infunnit sig i min kropp har jag inte känt på länge.
Jag känner mig fridfull.

Du var så fin <3

Dagen igår var lång.. Oerhört med blandade känslor ... Det är svårt att beskriva.
Jag blev igångsatt fyra gånger, och tillslut kom du lille Love.

Så liten och skör, men den vackraste pojken jag någonsin sett.
Min pojke.
Ca 300 gram och 25 cm lång <3

Jag vill tacka min underbara familj och mina vänner för allt stöd ni gett oss den senaste veckan.
Utan er hade vi inte klarat av det här.
Jag är er evigt tacksam.

Och ett stort tack till fantastiskt personal på avdelning 23.
Underbarare människor finns inte <3

Love Åke Augustsson.
Min älskade son.

Vila i frid hos alla fina änglar i himlen.

Du kommer alltid finnas i den varmaste platsen i mitt hjärta och jag glömmer dig aldrig <3

Mamma älskar dig.

Innan den här mardrömmen startade, trodde jag att jag visste vad rädsla var..

Det gjorde jag inte, men jag vet det med säkerhet nu.

Imorgon, den 8:e februari 2012 kommer bli en dag jag aldrig kommer att glömma..

Jag är rädd för hur jag kommer reagera när du väl är ute lilla vän..

Jag är rädd för att se ett livstecken..

Jag vill så gärna hålla i dig och få ta farväl..
Och jag ber för min Gud att jag klarar det ..

Mamma älskar dig Love <3

Jag känner att du är borta lille vän..

Jag känner mig så tom. Det skär i mig ..
Det är svårt att beskriva..

Jag kände sista sparken igår när jag släckte ljuset jag tänt för dig .. <3 jag kan verkligen inte förstå att det här händer ..

Livet är alldeles för orättvis.

Jag är rädd.. Mycket rädd.

Jag hoppas och ber att någon av alla fina änglar tar emot dig i himlen när du kommer <3

Min lilla lilla ängel .. <3

Godnatt min ängel <3

Himlen är oskyldigt blå.
Som ögon när barnen är små.
Att regndroppar faller, som tårarna gör, det rår inte stjärnorna för.
Älskling jag vet hur det känns.
När broar till tryggheten bränns. Fast tiden har jagat oss in i en vrå.
Himlen är oskyldigt blå..

<3

Detta har varit en helg från helvetet.
Ovissheten har varit det absolut värsta..
Jag tackar Gud för att Stesoliden hjälper. Och tackar även våra familjer och vänner som stöttar oss villkorslöst i denna mardröm.

Jag är gravid i vecka 20 så det krävs ett beslut från socialstyrelsen för att avsluta graviditeten.
Socialstyrelsen har endast sammanträden på fredagar..
I fredags ringde de från Uppsala klockan 14.00, men de på Socialstyrelsen hade haft lite mycket att göra i veckan så de hade gått för dagen..
Beskedet var då att beslutet skulle tas nu på fredag.

Idag på förmiddagen har vi varit inne på Specialisten och träffat underbara läkare och kuratorer som på något magiskt vis lyckats trolla fram ett beslut redan idag.
Det har tydligen aldrig hänt förut. Mitt i mardrömmen gick någonting vår väg i alla fall.

Jag/ Vi hade aldrig klarat av det tills på fredag.
Då hade de fått skicka mig till akutpsyk.

Jag har nu fått en tablett som kommer göra att vår lille pojkes hjärta slutar slå inom 48h <3
Det är hemskt.. Fruktansvärt.. det skär i mitt hjärta som tusen nålar, varenda andetag jag tar.
Jag får inte kräkas för då måste proceduren göras om ..

På onsdag klockan 07.00 blir jag igångsatt, precis som vid en vanlig förlossning.

Tårarna bara rinner, och rinner..
Jag känner inte igen mig när jag kollar mig själv i spegeln. Jag har gråtit så mycket så jag är svullen i hela ansiktet.

Det känns fortfarande inte som det händer mig och min familj.
Det här är sådana skräckhistorier som man skippade i alla gravid böcker och tidningar som man läst..

Det är så mycket beslut vi måste ta nu så jag vet inte vart vi ska börja.
Hur ska vi ens orka fundera kring allting efter..

Jag önskar så innerligt att det fortfarande är en mardröm..
Jag vet inte vad det är för dag eller vad det är för datum, allting har stannat.

Vår älskade lille Love.. Hur kunder allting gå så fruktansvärt fel <3
Vi älskar dig <3