Jag har blivit tipsad om att läsa lite om läkemedlet som jag blivit igångsatt med två gånger.

Det heter Cytotec.

Det är Skrämmande läsning från kvinnor som gått igenom samma sak som jag.

Störtblödningar , smärta, kramper, skrapning efter medicinering, och akutinläggningar pga blodbrist. Tom blodtransfusioner.

Jag känner igen mig mycket i deras beskrivningar..

I flera länder är läkemedlet helt förbjudet och på endast 6 sjukhus i Sverige medicinerar man fortfarande med Cytotec.
USÖ är ett av dem tydligen.

1/2 tablett kan ge bestående fosterskador.

Jag har fått 10 sådana tabletter.. 8 st vid förlossningen och 2 st förra torsdagen.
Inte konstigt att jag fortfarande sjöblöder ..

Nu äter jag tabletter för att stoppa blödningarna. Har blivit ordinerad 6 tabletter à 500 mg om dagen..
Helt galet mycket enligt mig...

Jag har idag inte tagit min fulla dos för tabletterna gör mig ännu mer yr och illamående..

Det är egentligen inte konstigt att kroppen inte fungerar som den ska med alla jävla tabletter jag ordineras.

På måndag måste det här helvetet få ett slut.
1 dag kvar..

De måste ge mig en ärlig chans att komma tillbaka till mitt liv.
Jag saknar det..

Jag saknar mig själv...

Nu ligger M i magsjuka.

<3

Stora tösen var överlycklig att hon fick låna lille Melvin igår <3

Alva hittade bilderna på lille Love igår ..

Jag har lagt dem i en speciell mapp på telefonen så hon inte ska hitta dem så lätt när hon lånar min telefon.. Men det hjälpte inte. Förr eller senare skulle även det komma. Jag var rädd för hennes reaktion..

Hon frågade vem den lilla pojken var, och jag svarade att det var hennes lillebror Love..

Hon frågade om han hade blod på sig för att han var i himlen.

Jag svarade att ja så är det. Och att han har det jättefint uppe i himlen, och att han nu leker med alla andra änglabarn ..

Vi satte oss i soffan och Alva kröp upp i min famn under filten.
Sedan sa hon.
- Mamma, jag tycker min lillebror är fin, fast han blöder ..

De orden gick rakt in i mitt hjärta <3
Mina älskade barn <3

Alva är magsjuk ..
Precis spytt ner hela sängen ..
Halleluja.

Återigen kommunicerar inte läkarna med varandra.
Fick reda på nu i em av den läkaren som skrapade mig i tisdags att läkaren som undersökte mig idag inte ens läst min journal innan hon träffade mig..

Hade jag kommit till den läkaren som ringde hade hon inte släppt hem mig med så kraftiga blödningar..

Och de här tabletterna skulle jag heller visst inte äta, men nu när jag redan börjat måste jag fortsätta äta dem tills på måndag.

Fick förresten en ny tid på måndag..

Jag kommer att ta med min mamma på undersökningen. För det är tydligen bara undersökning, inte operation som är bokat.
De kanske vill prova ytterligare en metod innan det ev blir operation?!

Ingen har tagit mig på allvar hittills.. Jag skickas hit och dit och ingen vill ta ansvar för mig. Alla skyller på varandra.

Det är skrämmande att jag ska behöva ta med mig min mamma för att de ska lyssna..

Jag är nu inne på min sjunde vecka med kraftiga blödningar.
Min kropp håller på att ge sig..
Jag är konstant yr, mår illa och är helt orkeslös..
Blöder och blöder.

Jag har tappat 10 kg i vikt på dessa veckor.

Jag står ut över helgen men tar ingen mig på allvar på måndag kan de lika gärna lägga in mig på akutpsyk på en gång ..

Jag klarar inte hur mycket som helst <3

Jag försöker skingra tankarna och få tiden att gå.. Bakar morotsbröd en fredagskväll som denna.

Jag fick göra ett vaginalt ultraljud igen.
Biten sitter kvar..
Idag försökte läkaren dra ut biten med instrument nerifrån , men misslyckades..

Jag känner mig som en försöksdocka..

Blev hemskickad med nya tabletter som ska försöka stoppa blödningarna.

Det finns ingen utbildad läkare som kan operera mig förrän på tis.

Nu ringde läkaren igen och berättade att det är någon som avbokat min tid på tis?!
Jag fattar ingenting ..
De ska återkomma nu snart med en ny tid..

Släng ut mig blödande till vargarna när ni ändå håller på..

Var jag nere på botten tidigare, är jag så långt ner man kan komma nu.

Sjöblöder igen.. Får åka in akut. Önska mig lycka till <3

Jag tyckte att jag hade kommit en bra bit framåt med mig själv på sista tiden ..

Och igår lade jag mig för natten med ett lugn i kroppen som jag inte känt på mycket länge.

Idag raserades allt jag hunnit byggt upp, igen.

Ett steg fram och två tillbaka..

Jag känner mig som en spelpjäs i världens sämsta spel.

Jag är fullt medveten om att jag inte kan göra någonting annat än att vänta tills på tisdag..

Men vänta är det jag hållit på med sedan den 2:a februari när vi först fick beskedet..
Jag orkar inte vänta mer.

Jag tar det ändå som en komplimang från Han däruppe.
Att Han valt ut mig för att genomgå allt hemskt jag går igenom.

Han valde mig för att jag är stark, för att jag är en sån människa som fixar det helt enkelt.

Men tyvärr tror jag att Han överskattade mig..

Får jag inte medvind snart så går jag verkligen sönder på riktigt..

<3

Läkaren ringde.
De har full späckat, tidigaste tiden är på tisdag 9.20 ..

.........

Skjut mig någon..

Läkaren ringde nyss.
Negativt besked återigen.

Skrapningen igår gick inte riktigt som de hade velat.
Läkaren fick inte ut någonting..

De håller nu på att försöka hitta en lucka så de kan ta in mig igen redan idag.
Väntar på samtal från läkaren nu..

Ett nytt ultraljud ska göras.
Ser de fortfarande att det finns någonting kvar blir jag sövd och opererad igen.
Då går de in med en kamera med, så att de verkligen ser vad det är som sitter kvar.
Läkaren var osäker på om det verkligen var rester av moderkakan?!

Jag är totalt nollad i huvudet och min kropp är om ännu mer orkeslös än tidigare.

Jag vill inte vara med mer ..
Jag orkar inte..

Hem ljuva hem <3

Det känns som jag blivit överkörd av ett tåg, flera gånger om.
Både fysiskt och psykiskt..

Men Det är ändå en känsla av lugn i min kropp med vetskapen av att det är över nu..

Imorgon blir det en hemmadag i lugnets tecken <3

Godnatt mina vänner.
Kärlek till er alla <3

Sköterskan hämtade mig för operation redan kl 15.00.
De hade fått en lucka..

Operationen gick bra, men jag tror dem hade svårt att väcka mig. Jag hörde bara på ett halvt öra att de pratade över huvudet på mig..

Jag kom precis tillbaka till mitt rum.

Fortfarande groggy och värdigt trött.
Jag måste vara kvar i alla fall 1,5h men händer ingenting mer får jag åka hem efter det <3

Hem ljuva hem.
Hem till min underbara familj <3

Sminket är avtvättat och där med självkänslan..
Tyvärr är det så verkligheten ser ut i mitt liv.

Nu har jag fått dropp och ombyte.
Jag sjöblöder igen.

Läkaren gjorde vaginalt ultraljud och provade även att spola livmodern men det hjälpte inte.
Resten från moderkakan verkar sitta fast..

Ligger i sjukhusängen och funderar över livet..

Önskar timmarna här går fortare än fortast..

Turen fortsätter ..
Jag är inlagd på Kvinnokliniken och opereras ikväll ..
Jag är isolerad på rummet.

Jag får inte lämna rummet, inte äta, inte dricka, inte röka, och jag får inte ha något smink på mig..

Just det, Alva är magsjuk också!

Nu får Du där uppe ge mig och min familj ett break snart.
Vi orkar inte hur mycket elände som helst ...

Jag har sovit rätt oroligt inatt.
Jag vet att jag är nervös inför besöket hos Kvinnokliniken idag.

Jag blöder som sagt mycket mindre, men vågar absolut inte ta ut någonting i förskott.
Jag och famljen har ju inte direkt haft medvind den senaste tiden ..

Jag hade ett mycket givande samtal med min kurator igår.
C tror att mitt nästa steg i bearbetningen är att jag måste acceptera det som faktiskt hänt.
Jag trodde jag gjort det för länge sedan, men hon satte fingret på otroligt känsliga punkter igår. Nu vet jag i alla fall vad jag behöver jobba på.

Jag tycker det är otroligt skönt att prata med en utomstående människa om allting som hänt.
En person som inte känner mig utan och innan.
Jag kommer dit som en omålad tavla och väljer helt själv vad jag vill berätta och prata om, och framförallt när.

Jag är stolt över mig själv att jag tackade ja till proffesionell hjälp.
Jag hade aldrig klarat allting utan.

Nästa vecka börjar jag plugga föresten.
Ekonomi på distans.
Jag kommer att jobba som vanligt och plugga om kvällarna.
Tufft?
Kanske, men har man aldrig provat så har man ju ingen aning.
Jag går in med inställningen att det kommer gå galant.

Det ska bli skönt att tvinga hjärnan att tänka på annat <3

Mamma har sytt en ny outfit åt Alva!
Tack min underbara mamma <3

Jag och Alva var i lekparken i över två timmar igår <3

Det kändes så otroligt skönt att jag klarade det.. Ensam.
Låter troligtvis fruktansvärt simpelt i era öron, att gå till lekparken med dottern.
Det var simpelt för mig med förut..
Men för mig idag med panikångestattacker var det stort.

Det var massa föräldrar där. Och jag mötte massa föräldrar på vägen.
En del frågade mig om allt som hänt, och en del inte.
Det var jobbigt, men jag höll ihop och jag fixade det <3

Kvällen igår gick faktiskt bra..
Världens finaste morfar kom förbi en sväng och gjorde mig sällskap en stund.
Jag älskar dig mer än du kan ana morfar Åke<3

Det är ifrån Åke, som Love fått sitt mellannamn <3
Morfar är en av de finaste människorna som går på denna jord, och jag är lycklig i själen att jag fick en son så jag kunde föra ditt namn vidare <3

Idag ska jag till kuratorn.
Jag har massor jag vill prata med henne om, och det kommer upp nya saker hela tiden.

Blödningarna har trappats av något.
Betyder det att jag kanske slipper skrapning?!

Imorgon ska jag in till Kvinnokliniken igen för undersökning.
Jag håller tummarna för mig själv <3

Kärlek till er alla <3

I lekparken med världens  bästa tös <3