Jag har sovit rätt oroligt inatt.
Jag vet att jag är nervös inför besöket hos Kvinnokliniken idag.

Jag blöder som sagt mycket mindre, men vågar absolut inte ta ut någonting i förskott.
Jag och famljen har ju inte direkt haft medvind den senaste tiden ..

Jag hade ett mycket givande samtal med min kurator igår.
C tror att mitt nästa steg i bearbetningen är att jag måste acceptera det som faktiskt hänt.
Jag trodde jag gjort det för länge sedan, men hon satte fingret på otroligt känsliga punkter igår. Nu vet jag i alla fall vad jag behöver jobba på.

Jag tycker det är otroligt skönt att prata med en utomstående människa om allting som hänt.
En person som inte känner mig utan och innan.
Jag kommer dit som en omålad tavla och väljer helt själv vad jag vill berätta och prata om, och framförallt när.

Jag är stolt över mig själv att jag tackade ja till proffesionell hjälp.
Jag hade aldrig klarat allting utan.

Nästa vecka börjar jag plugga föresten.
Ekonomi på distans.
Jag kommer att jobba som vanligt och plugga om kvällarna.
Tufft?
Kanske, men har man aldrig provat så har man ju ingen aning.
Jag går in med inställningen att det kommer gå galant.

Det ska bli skönt att tvinga hjärnan att tänka på annat <3