Bättre sent än aldrig att bli firad på förskolan <3

En av mina livsnjutare <3

Idag fick jag en gåva av en kär gammal vän <3

En gåva med bakgrund och eftertanke..

En gåva av värde, som fick mina tårar att börja rinna okontrollerat igen <3

Jag blev uppriktigt rörd i hela min kropp <3

Jag fick ett kort, underskrivet av en präst i Irland.

På nästa Högmässa han håller, kommer han att be inför församlingen för min son Love.

Ni anar inte hur mycket det värmer i mitt mamma hjärta <3

Det var modigt av dig vännen att ge mig kortet, det var en chansning, men den gick rakt in i hjärtat på mig <3

/ Kärlek

Morfar överraskade Alva med en alldeles egen grävskopa <3

Finn ett fel? 

Nemo <3

Jag blir starkare och starkare för var dag som går <3

Jag märker det framförallt i kroppen, då jag nu klarar av att vara igång en hel dag utan att bryta ihop totalt om kvällarna.

Alla vitaminer och järntabletter jag äter gör verkligen sitt.

Jag har även funnit ett sätt att kontrollera ångesten.
Böckerna som jag har fått låna av M:s kollega har varit till stor hjälp <3

Visst kommer bakslagen, psykbryten..
Jag släpper på allt på kvällarna och ger mig själv tid att få gråta ut när jag känner att jag behöver det. Något annat vore konstigt.

Blödningarna har trappats av radikalt och jag tror att det bara handlar om dagar till jag slipper bindan <3

Jag har precis börjat "på riktigt" att acceptera alla mina vänners graviditeter.
Det är gravidmagarna som är jobbigast att se..

Det är nästan olidligt tungt i hjärtat att inse, att jag och M inte får någon bebis till sommaren..
Jag kommer inte att vara mammaledig med alla mina vänner som planerat..
Inte gå långpromenader med de små på rad i vagnarna..
Inte sitta tillsammans med de små och invänta karlarna när de kommer från jobbet.
Jag kommer heller inte sitta och amma i solnedgången.. på grillkvällarna, när Ni andra gör det <3

Det kommer att vara tufft.
För oss alla, men vi måste inse fakta att sanningen faktiskt ser ut såhär <3

Jag ska göra mitt yttersta för att hålla ihop.
Min största skräck är att jag blir åtsidosatt eller att mina vänner kommer känna sig obekväma med att jag är nära deras bebisar..

Men om Ni bara visste vad jag hoppas att jag får vara en del av era små.. <3

Jag lovar Er att jag kommer älska era barn precis lika mycket som om min lille son hade varit i livet <3

Godnatt världen <3

Jag och Alva bakade äppelkaka efter förskolan. Huset doftar ljuvligt <3

Sedan mardrömmen startade har jag slutat att dra ner rullgardinen i sovrummet när jag ska sova..

Det ger mig ett lugn i kroppen att få ligga och titta på stjärnorna, tills jag slutligen faller in i sömnens värld.

Ikväll lyser den tunna mån skäran rakt in i sovrummet.

Det är vackert <3

Tog en tripp till skogen med picknick <3

Världens mest koncentrerade Alva i lekparken. Hon dök i grävskopan och vägrar gå därifrån ;0)

"Älskade vännen, du min fina.
Kan du låna mig vingarna dina?
Så att jag kan få flyga bort.
När sorgen ligger som en dimma tung och tjock.
Till en plats där jag i lugn och ro kan minnas när du fanns. ...
Till en plats långt borta någonstans.
Där jag kan gråta och skrika så mycke jag vill.
Till en plats där tiden står still.
Så kan jag sen återvända och vara stark.
Stå med fötterna på säker mark.
Kunna le åt minnerna som innehåller dig och mig.
Åh, älskade Love vad jag saknar dig. "

Kopierad text men ack så slående ord.

När jag läste texten glömde jag bort att andas och tårarna bara rann ner för mina kinder ..
Jag kunde bara inte hejda dem..

Jag har blivit inbjuden av en god vän till ett forum, ett forum där föräldrar som förlorat sina barn möts. Jag är tacksam <3
Jag är inne och läser vad andra föräldrar i sorg skriver, men har ännu inte tagit mig mod att skriva..
Det är för färskt i minnet, och det gör för ont i hjärtat.
Jag är inne väldigt sällan och läser.
Det är för tungt helt enkelt.

Vad jag önskar att människor i allmänhet som är otacksamma för livet, och klagar på bagateller i vardagen också kunde läsa dessa rader.
De skulle få en käftsmäll rakt i ansiktet och kanske komma till insikt om att de faktiskt har det ganska bra i livet.

Tillbaka till verkligheten.

Livet är inte alltid guld och gröna skogar <3

Mys eftermiddag med Alva och fina Josefine <3
Fika på altanen och massa prat, synd att tiden går så fort.

Första dagen på jobbet igen gick riktigt bra.
Jag fick en massa gjort, och det är skönt att få känna sig "normal" igen.

Ingenting kommer någonsin att bli som förut, men nu kan det bara bli bättre <3

Har man varit nere på botten ordentligt är det så fantastiskt underbart när man börjar se ljuset igen.

Man vet att man lever.

Jag och M har gått igenom något av det svåraste två människor kan gå igenom tillsammans.

Att förlora ett barn <3

Ingenting jag önskar min värsta fiende..
Jag trodde inte man som människa kunde må så dåligt som jag gjort de här veckorna.

Det sätter relationen till varandra på prov mer än någonsin..
Antingen glider man ifrån varandra och blir uppslukad av sorgen, eller så finner man varandra i en ny dimension.
Det senare är läget för mig och M <3

Jag älskar dig så.

Helt allvarligt kröp en ödla upp på min fot när jag och Alva gungade! 

Gung gung <3

Denna helg har varit perfekt <3

Massa mys med familjen, och pappa M:s Innebandyturnering med kära vänner.
Den blev en succé för barnen, och givetvis oss vuxna med :)

Efter innebandyn åkte jag och Alva till farmor och farfar i Röfors där vi avnjöt underbar mat och avslappnad stämning.

Efter lunch idag hade Alva lite kompisar över och flickorna lekte jätte bra.

Mormor Inger och Kotten kom förbi på en fika nu i em och vi fikade med fruktsallad och glass.

Nu ikväll kom Kristin, Anders och Thomas och grillade med oss.
Jätte mysigt.
Jag slog till och med på stort och gjorde förrätt :)
Morfar kom förbi och tog med Alva till lekparken, så jag var tvungen att göra någonting utav tiden jag fick över ;)

Jag ser fram emot veckan som kommer.
Trots att det är eftermiddagsvecka och ensamma kvällar..

Jag har varit borta från jobbet allt för länge, och längtar efter att få komma igång igen.
Få lite rutin och vardag om dagarna.
Fasta mattider framförallt.
Humlan ska till förskolan imorrn, så jag hoppas hon håller sig frisk ett tag nu <3

De senaste dagarna har jag mått bättre och bättre <3
Jag har faktiskt varit glad och skrattat, och jag gillar det.
Jag har tagit dagen som den kommit och försökt att njuta så mycket jag bara kunnat av livet.

På tisdag ska jag till kuratorn igen.
Det mötet kommer säkert röra upp känslor, men det är ju samtidigt därför jag går dit.
C har ingen aning om de två operationer jag nu genomgått och allt där i mellan, så det ska bli skönt att få prata av mig.
Jag vet att jag hållit tillbaka tårarna kanske ett par gånger för mycket de senaste veckorna så det ska bli skönt att få lufta känslorna <3

Mitt liv är verkligen en känslomässig berg och dalbana för tillfället.
Ena dagen känns det helt okej, och den andra vill jag inte ens gå utanför dörren ..
Det är märkligt ..
Men de riktigt tunga dagarna kommer mer sällan nu i alla fall <3

Blödningarna har minskat kraftigt, och minskar för var dag som går.
Snart kan jag nog vara utan bindan som varit min trogna följeslagare i nu 7 veckor.

Idag känner jag livet i kroppen <3

Nyss hemkomna efter en lugn och avslappnad helg i Röfors <3
Granntösen med kusin är här och pärlar nu, Alva är överlycklig :0)