Jag känner mig vilsen ..
Vilsen i världen.
Jag tror att jag har tappat bort mig själv på vägen, under denna hemska resa..

Det värsta är att jag inte vet hur jag ska göra för att hitta tillbaka..

Förut var jag en glad ung kvinna som njöt av livet.
Jag var tacksam för allt, och jag såg fram emot morgondagen.
Jag brukade älska att träffa människor, ju fler desto bättre <3

Nu.. Jag vet inte vad.
Jag är rädd för den jag är för tillfället ..

Nu tycker jag att morgondagen är skrämmande.

Jag drar mig in i det längsta för att träffa för många människor..
Ångesten blir helt enkelt för stor. Jag klarar inte av det.
Jag känner mig rädd för hela världen.

Jag vill inte vara den här människan jag är idag..

Nästa vecka skrämmer mig.
M jobbar eftermiddag så jag kommer att vara ensam om kvällarna..
Kvällar är skrämmande för mig nuförtiden.
Det finns helt enkelt alldeles för mycket tid att tänka.
Det är om kvällarna det brister för mig.

Eller är det kanske precis vad jag behöver?
Att vara riktigt ensam.. ?! Kanske.
Det får tiden utvisa.

Jag vet att jag har nära och kära som kan hålla mig sällskap om det skulle krisa .. <3

Besöket vid minneslunden idag var otroligt tufft, men samtidigt så vackert.
Jag och M valde en fin plats att säga farväl till vår son på.
Vi höll varandras händer tätt och tårarna rann ner för våra kinder..

Jag ser det inte som ett avslut, utan bara ett farväl på vägen..
Jag vet att jag kommer träffa min Love igen.
Någon annanstans i ett annat liv <3
Jag vet att han väntar på mig i himlen tills den dagen jag kommer ..

Jag kommer omfamna dig så hårt och aldrig släppa dig igen pojken min <3
Mamma älskar dig så innerligt ..

Mamma och Pappa älskar dig så <3

Jag vet att du hört mina böner om kvällarna <3 Se efter vår lille son älskade saknade du.

Alva åkte med morfar till badhuset <3 vi har haft en perfekt start på Alvas födelsedag.

Jag och M passar på att åka till minneslunden snart .. <3

En Eldriven 4hjuling var det i paketet, gissa om någon är lycklig här hemma! 

Födelsedagsbarnet äter frukost! Grattis min älskade dotter på 3 års dagen <3

Tack underbara fina vänner för gårdagen <3

Om ni bara kunde föreställa er hur mycket jag verkligen uppskattar allt ni gör för mig..

Jag hade aldrig kunnat önska mig finare vänner <3 
Jag älskar er så <3

Nu är jag officiellt en änglamamma , och jag kommer bära det fina halsbandet så länge jag lever.
I halsbandet med ängeln finns Loves Månadssten <3

Kvällen och natten var tuff, mycket tårar, blod och ont efter tabletterna.
Jag ber till Gud att jag slipper skrapningen.

Mina värsta farhågor besannades tyvärr idag..

Efter ett vaginalt ultraljud och undersökning på Kvinnokliniken konstaterades att en bit av moderkakan fortfarande sitter fast i min livmoder.
Där av de kraftiga blödningarna..

Jag fick två st igångsättnings tabletter och smärtstillande med mig hem.

50/50 att den kommer ut av sig självt nu, annars blir det sköljning och skrapning av livmodern i början av nästa vecka..

Ingen kommentar .. <3

Barnmorskans samtal lyser fortfarande med sin frånvaro ..

Ringde nyss till Kvinnokliniken för råd, då jag fortfarande blöder kraftigt.
Jag fick en tid för undersökning redan klockan 13.00 idag.


Idag är det exakt en månad sedan min lilla Love försvann ur mitt liv.
Många säger att -Oj vad tiden går fort, redan 1 månad.

För mig har det här varit den längsta månaden i mitt liv .. <3

Det har verkligen bara gått en månad .. För mig känns det som det gått år ..
Samtidigt som det ibland känns som det var igår, jag höll din lilla kalla hand i min <3
Jag saknar dig så det gör ont.

Jag skjuter upp besöket till minneslunden hela tiden.
Jag har haft så många möjligheter att åka dit, men hittar alltid bortförklaringar..
Det känns otroligt tungt.

Jag vill inte att det ska vara över.
Men är väl medveten om att det är det .. <3

Jag har sorterat om lite i mitt hjärta, och bäddat in dig Love på den allra finaste platsen.
Jag bär dig med mig varenda sekund och minut och vet att du vakar över mig, din pappa och din storasyster.
Jag känner så innerligt att du är med oss <3

Jag vet inte riktigt vad som föregick i mitt huvud inatt..

Jag vakande av fruktansvärda mardrömmar otaliga gånger och varje gång jag skulle lägga ner huvudet på kudden igen, slog det som blixtar i hela huvudet på mig.

Jag antar att det var en massa spänningar som jag byggt upp den sista tiden som kanske ville ut..
Jag vet att jag spänner mig för allt, även de mest vardagliga sakerna.
Det spelar ingen roll vad jag ska göra eller vem jag ska träffa, jag har ångest inför allt.

Jag ska till kuratorn igen på tisdag.
Jag vet att det samtalet kommer att vara mycket givande, då jag verkligen trivs med henne.
Jag vågar där öppna upp mig och blotta mig totalt, och jag känner att hon förstår..
Hon har hjälpt kvinnor förut som gått igenom precis samma sak som jag nyss gjort.
Hon ger mig små verktyg att jobba med, för att bygga upp mig själv igen.

Vet ni vad jag längtar efter ..?

Jag längtar efter den dagen då jag kan titta min mamma rakt in i ögonen och få säga att:
-Mamma jag är lycklig ..

En tung börda skulle lyftas från hennes axlar.
Jag vet att hon är orolig för mig precis hela tiden..

Mamma jag lovar dig att jag ska göra allt jag kan för att den dagen ska komma <3
Jag älskar dig.

Igår kom den första riktiga gravid kommentaren ..
Jag stod och väntade på Alva i kapprummet på förskolan då en pappa kom fram och frågade när bebisen var beräknad, och hur långt gången jag var..

Jag visste att den kommentaren skulle komma förr eller senare.
Jag känner mig ändå lyckligt lottad att den kom när jag hade en bra dag i alla fall..

Jag tog ett djupt andetag och berättade i korta drag vad som hänt..
Han tog riktigt illa vid sig.
Det resulterade i att jag satt och tröstade honom istället för tvärtom. Han hade så dåligt samvete och var förbannad på sig själv för att han frågade, men jag förklarade flera gånger att det inte var någon fara.
Hur i hela världen skulle han kunna veta?!

Det kändes otroligt skönt att "jag klarade" just den kommentaren.
Det är den jag bävat för.. För självklart gör den ondast att få..
Det skär i hjärtat som tusen nålar och jag blir akut påmind om att jag faktiskt mist min son..

Alva har även börjat fråga mer och mer..
Det är tufft..
Riktigt tufft faktiskt..
Hon har även berättat för både barn och personal på förskolan att mammas bebis är i himlen..
Det berättade personalen idag.

Ofta kommer hennes frågor helt oförutsett, mitt när jag är uppe i någonting..
Det blir som det hårdaste slaget i magen, jag tappar andan och frågar mig själv om hon verkligen frågade vad jag nyss hörde..
Även fast jag helst av allt vill gå iväg en stund för mig själv, släppa på trycket över bröstet och få gråta ut, måste jag samla mig. Jag sätter mig ner på huk och svarar så pedagogiskt jag kan på hennes fråga.

Jag ber till Gud att hon inte reagerar allt för kraftigt när hennes kompisar får småsyskon nu till sommaren..
Älskade barn om du visste hur mycket jag också velat gett dig din lillebror <3 ...

Jag sitter nu på kvällarna och går igenom dag för dag från det att vi fick beskedet om Loves hjärnskador fram tills nu. Jag vill ha allting på papper, för man vet aldrig vad som händer med minnet med tiden...
Det kommer att bli ett album tillägnat min lille Love.
Alla magbilder, ultraljudsbilder, allt.

Ett album som jag kan ta fram och minnas till, gråta till, och kanske visa den som vill se i framtiden.. <3

Det är märkligt hur livet och världen rullar på som vanligt..
Min värld har stannat totalt och precis nu börjat snurra sakta sakta igen..
Ska jag vara helt ärlig är varenda dag en kamp..

Jag betraktar alla människor runt omkring mig med helt andra ögon, och känner i hjärtat att jag aldrig kommer bli den kvinnan jag en gång var ..
Det känns som jag blivit 10 år äldre på kuppen.

En fruktansvärd erfarenhet rikare, och i bagaget ..

En positiv sak har jag lärt mig mitt i allt elände.
Att aldrig någonsin mer i mitt liv döma en annan människa på förhand.
Du har inte en susning om vad personen du möter, har i sitt bagage ..

Jag är så tacksam för Ni underbara människor som öppnat upp er för mig, under min svåra tid. Ni som delat med er av era hemska erfarenheter..
Jag har funnit en röd tråd i allt det hemska och funnit nya vänner som för alltid kommer ha en egen plats i mitt hjärta <3
Tack för att Ni delat med er, och släppt in mig i era hjärtan.

Stort tack även till M:s fina kollega som lånat ut böcker till mig.
Böcker som jag ska läsa ordagrant för att försöka hitta tillbaka till mig själv och kunna övervinna panikångesten.