Nu har Love och Loke varsin ängel.
Mamma älskar er..

Jag sitter och försöker rannsaka mig själv..
Jag sitter och försöker att förstå..

Förstå varför världen är så ofattbart grym mot mig och min familj..

Hur mycket prövningar ska man möjligtvis klara av, och vad är meningen med att förlora två efterlängtade, redan djupt älskade barn ?!

Det finns ingen mening med det ..

En mammas värsta mardröm har träffat mig två gånger ..
Mitt hjärta är återigen krossat i tusentals bitar..

Jag blev trebarnsmamma i söndags den 7 oktober, men jag har bara ett barn i livet ..
Bara ett barn att rå om..

Jag har två små söner som jag inte kommer att få träffa igen förens den dagen mitt eget hjärta slutar slå ..

Jag är glad att vi bara är ett fåtal människor som behöver genomlida ett sådant här helvete..
Jag önskar ingen annan människa den sorg och smärta jag bär inom mig.

Känslan och vetskapen om att jag bara har en enda chans att få hålla mitt eget barn..
En enda chans att få sjunga en sång, smeka din kind och bara få hålla dig tätt intill mig ..
Bara få viska förlåt och hur mycket jag älskar dig .. <3

Känslan när jag lämnat över er till sköterskan ..
Vetskapen om att jag aldrig mer kommer att få se er ..
Inte i detta liv i alla fall ..

Tårarna vill bara inte sluta rinna ner för mina kinder ..

Mina älskade små ...

Love Åke Augustsson 8 februari 2012

Loke Martin Augustsson 7 oktober 2012

Jag hatar året 2012 ..
Jag önskar så att allting vore annorlunda ..

Livet slår tvärnit för oss ännu en gång.. Den här gången tar vi verkligen bara 10 min i taget..
Vi kämpar mer än någonsin förut, och kommer att göra det tills vi finner lyckan igen ..

Kärlek // S

Mitt hjärta blöder..

Jag saknar er så det gör ont <3
Mina älskade pojkar, hur kunde allting gå så fruktansvärt fel ?

Love och Loke, jag älskar er så innerligt mycket ..

Kärlek styrka och värme till Er från mamma <3

Vart ska man börja när allting bara står still ?!

Det är en oerhörd kontrast när världen utanför rullar på som vanligt, och vår värld återigen rasat samman.

Den här gången finns det helt enkelt inget val.
Jag måste kämpa.

Den här gången står jag i alla fall upp.

Även fast allting, precis allting tar emot, så får vi vardagslivet att fungera.
Vi bara måste.
Jag tror att Love redan tagit emot sin lillebror Loke i himlen och att de tillsammans ger oss kraft.
Kraft att fortsätta leva..
Kraft att fortsätta kämpa ..

Precis när vi kommit upp till ytan igen efter förlusten av vår första förlorade son Love, slås våra ben undan igen. Vi förlorar vår andra son, Loke ..

Jag tycker att vi sattes på prov så det räckte förra gången ..
Men världen vill oss annorlunda.
Jag tycker att det är så fruktansvärt olidligt orättvist, och det gör så ont ..

Det går inte med alla ord i världen att beskriva känslan jag bär inom mig..
Sorgen och smärtan skulle kunna sluka mig vilken sekund som helst, bara jag tillät den..

Var inte oroliga, jag kommer aldrig att tillåta den att göra det.
Jag har alldeles för mycket att kämpa för.
En fantastisk flicka, en underbar sambo och gudomliga vänner och familj som behöver mig.

Tack vare M:s kollegas utlåning av böcker till mig, har jag inte panikångest den här gången.
Den här gången är det jag som har kontroll över ångesten och inte tvärtom ..
Jag känner att den försöker knacka på, men jag kommer aldrig så länge jag lever att släppa in den.
Aldrig mer igen.

Jag är inte orolig att Gud ska straffa mig för att jag skriver att jag hatar honom.
Jag står för att jag hatar Dig.
Du kan inte göra mig och min familj mer skada än vad du redan gjort..

Jag saknar er pojkar så innerligt mycket ..
Mina underbara söner <3 p="p">
Imorgon fyller jag 25 år.
Det ska vara en stor dag .. Men ..
Det finns ingenting att fira.
Det enda jag önskade mig var att rutinultraljudet skulle gå bra, så jag kunde få skrika ut för hela världen att just jag var gravid. Alla forum skulle få veta.
Precis alla skulle få veta att jag och M äntligen skulle få en liten till ..

Med Love kände jag på mig att någoning var fel från dag ett .. Jag var konstant orolig, och magkänslan varnade mig. Men den här gången med Loke, sade magkänslan att det faktiskt skulle vara våran tur ..

Jag antar att hoppet och längtan tog överhand över hela min kropp ..

Jag vill så gärna ha en liten till .. Jag vill ingenting annat <3 p="p">Mitt hjärta värker så hårt, att jag inte vet vart jag ska ta vägen ..

Loke genomgick en magnetröntgenundersökning i Uppsala imorse och obducerades nu i eftermiddag. Om 5-6 veckor får vi svar.

Jag är så tacksam att jag och M fann varandra den där dagen för över 7 år sedan.
Efter allt helvete vi gått och går igenom är jag helt säker på att han är mannen i mitt liv.

Jag vill dela hela mitt liv tillsammans med dig, och vet så djupt inne i mitt hjärta att jag en vacker dag kommer att vara din fru och föda vårt fjärde barn.
Vi kommer att bli lyckliga igen <3 p="p">
Där jag står idag finns tyvärr endast ett alldeles för stort hålrum.
Allting känns så tomt ..
Min fina lilla gravidmage är borta återigen.

Jag önskar så att allting vore annorlunda..
Jag är fullt medveten om att ingenting går att ändra på och jag lovar er alla att jag ska göra allting jag möjligtvis kan för att komma tillbaka igen.

Kärlek / S




 

Mina älskade pojkar ..
Jag skulle göra vad som helst för att få hålla om er igen ..

Det finns helt enkelt inga ord ..

Det jag och min familj genomlider nu är bortom livets mening..

Smärtan är enorm.
I vissa stunder outhärdlig..

Mina små grabbar .. Love och Loke .. Saknaden är oändlig ..

Jag ska vara stark för eran och er systers skull ..

Jag lovar <3

Jag vet att jag behöver börja skriva för att påbörja bearbetningen, sorgearbetet.

Sorgearbetet i mardrömmen som upprepas återigen.

Men hur gör man när det inte finns några ord?

Allting tar emot något så enormt och tiden står verkligen blickstilla.

Livet är alldeles för orättvist <3

Det är en hemsk värld vi lever i.

Jag lovar er alla att jag ska kämpa, jag ska kämpa allt jag någonsin kan tills den dagen mitt eget hjärta slutar slå.

Men det gör verkligen så ont ..

Det finns inga ord på denna jord som kan beskriva hur jag och min familj mår förtillfället..
Det är en hemsk och fruktansvärd värld vi lever i.
Vårt liv har vänts upp och ner återigen.

Det har hänt igen..

I fredags, den 5:e Oktober gjorde jag mitt tredje ultraljud för denna gången.
Rutinultraljudet var stundande efter nästan 18veckor som gravid.

Deja vú.

Det var som att vi var tillbaka på den 2:a februari igen. Dagen när vi först fick reda på Loves hjärnskador.

Allting har gått så fort och jag har nog först idag förstått vad som skett under helgen.

Överlevnadschansen för den här lille pojken var i princip lika med noll.
Mitt hjärta är återigen krossat i tusen bitar.
Allting jag byggt upp det senaste halvåret har rivits upp igen ..

Igår födde jag mitt tredje barn.
En liten son..
Vi har gett honom namnet Loke <3 p="p">
Han var så otroligt lik sin bror <3 p="p">Du var så fin, min lille lille son ..

Det finns ingen Gud.

Min enda tröst i detta fruktansvärda helvete är att jag vet att mina två söner inte är ensamma i himlen.
De har numera varandra.

Hur mycket ska man orka ..
Jag är inte mer än människa..
Det gör så fruktansvärt ont i hela kroppen .. Mitt hjärta blöder och tårarna kan bara inte sluta rinna ..

Det finns inga ord kvar i mig, bara ett enda fruktansvärt helvetiskt stort hålrum.

Jag hade aldrig i mitt liv kunnat föreställa mig att jag vid 24 års ålder skulle ha två gravar att gå till på kyrkogården. Gravarna till mina två söner..

Om Gud nu finns, vill jag att du ska veta att jag hatar Dig.

Tack till våra familjer och vänner som stöttar oss villkorslöst i denna hemska mardröm.

Love och Loke, mamma älskar er så otroligt mycket.
Vi ses i himlen.

/ Mamma