lördag 22 december 2012
fredag 21 december 2012
Idag förlorade jag tyvärr allt mitt förtroende för läkarvården i Sverige.
Återigen lovar "höjdarna" saker som de aldrig någonsin fullföljer.
Spec läkaren lovade att han skulle återkomma till mig torsdag-fredag denna vecka.
Han skulle ringa mig så fort han kontaktat Uppsala och meddela mig vem som ansvarar för vårt fall.
Så jag kunde få lite frid i själen nu under julen ..
Det var hans eget förslag, och uttalade orden - Sofie, jag lovar att jag ringer..
Som vanligt..
Han har fortfarande inte ringt.
Jag är inte förvånad ..
Faktiskt inte alls, men jag är så förbannat besviken..
Jag hade hellre uppskattat att han sade från början att - Sofie, räkna med att det kommer ta tid, vi hör av oss om ett år.
Istället för som de gör nu..
Förlänger min väntan med två veckor i stöten, ställer in alla bokade möten och lovar saker till höger och vänster ..
För mig är ordet "lova" ett otroligt laddat ord. Lovar man någonting i mina ögon, så LOVAR man verkligen.
Jag lägger ner nu.
Jag är fullkomligt slut i kropp och själ.
Jag behöver lugn, stillhet, mina vänner och min familj.
Jag kommer inte låta det här förstöra min ledighet. Inte alls.
Tvärtom, ska jag verkligen försöka ta till vara på varenda sekund med min fina lilla familj <3
Kärlek / S
torsdag 20 december 2012
onsdag 19 december 2012
tisdag 18 december 2012
Jag fick ett samtal från Dolt nummer förut som totalt förstörde hela min dag..
Spec. Läkaren från Örebro ringde för att berätta att vi tyvärr hamnat mellan två stolar.. igen..
Vårt fall försvann någonstans på vägen från den stora läkarkonferensen till genetik specialisten.
Ingen i Uppsala ansvarar för vårt fall, och ingen utredning är ännu påbörjad.
Ett steg fram och arton tillbaka ..
Spec. Läkaren i Örebro försöker nu få tag på någon som vill ta hand om min och M: s utredning.
Jag är knäckt.
Återigen..
Återigen får jag svart på vitt att jag inte är någon..
Jag är bara ett papper med ett namn på.
Ett papper som ingen människa vill kännas vid..
Vi har inte ens fått chansen att begrava vår son som fortfarande finns kvar i ett kylrum någonstans i Uppsala..
Det är hemskt.
Bara tanken på det skulle kunna ta knäcken på vilken mor som helst..
Ge mig en ärlig chans att få gå vidare, snälla ..
Jag vet att jag är stark, men jag är inte mer än människa, och jag orkar inte hur mycket som helst..
<3
/ Nu är energin slut på riktigt.
<3
söndag 16 december 2012
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)