Alla helgons dag <3

Jag och min älskade morfar åkte upp till kyrkogården nu ikväll och tände tillsammans, två ljus för mina och Martins små änglar, Love och Loke
<3

Tårarna rann ner för våra kinder ..

Allting blev så påtagligt..

Det var otroligt mäktigt och vackert med alla tusentals ljus, som lyste upp hela kyrkogården..

I ljusskenen av alla andra ljus, tände jag och morfar ytterligare två ljus..

Två ljus för mina barn..

Mina innerligt älskade och djupt, djupt saknade änglabarn..

Ofattbart <3

Vi ses igen i himlen mammas fina små änglar ...

När "Dolt nummer" ringer på mobilen får jag kalla kårar längs hela ryggraden.
Hjärtat börjar rusa och jag håller andan in det längsta innan jag ens vågar svara..
"Dolt nummer" har inte betytt någonting positivt för mig på mycket, mycket länge.

Som tur var, var det C idag.
Idag var det både "positivt" och negativt besked.

Negativt är att hon tyvärr inte kan medverka den 22:a Nov, på mötet med Specialistläkaren.
Det känns rätt tufft, då jag är så otroligt trygg i hennes närvaro.
Men det är som det är.
Jag ska träffa henne en eller ett par dagar efter mötet så vi får prata igenom allt som sägs, eller inte sägs.

Jag har ett fullt A4 med frågor till Specialistläkaren, och kommer troligtvis hinna fylla hela baksidan med frågor innan vi får några svar från Uppsala.

Det "positiva" är att C kommer hjälpa oss med allt praktiskt vad gäller begravning, samt transport av Lokes aska från Uppsala till Örebro och från Örebro till Kumla.
Underbara C.

Vi vill att lillebror kremeras och begravs i minneslunden vid Kumla kyrka tillsammans med sin storebror   <3 p="p">
Allt sådant praktiskt fick jag fixa själv förra gången.
Nu orkar jag inte..
Inte på långa vägar.

Förra gången frågade en man på Fonus mig, om jag inte kunde åka in och hämta Loves aska själv?
Annars skulle jag få en faktura hemskickad för transporten.

Jag bröt ihop totalt i telefonen.. och hade velat fråga mannen om han själv hade orkat åka in och hämta sitt döda barns aska .. Men jag fick inte fram ett ord..
Pengarna är oväsentliga, idiot.

Vi fick aldrig någon faktura.
Tiden får utvisa om vi får det denna gång.

En nära vän till mig ställde häromdagen en fråga som jag inte tidigare reflekterat över.
Hon frågade om jag ofta tänkte -Idag skulle Love ha varit si eller så gammal, eller idag är det si och så många veckor kvar tills den dagen då Loke skulle ha fötts, eller idag skulle jag varit gravid i vecka..

Men Nej - Inte alls..

Mina tankebanor är mer - Idag är det si och så många månader sedan jag förlorade min Love, och idag är det så många veckor sedan jag förlorade min lille Loke..

Dagen då Love var beräknad 30/6-2012 var självklart riktigt tuff, då flög tankarna åt alla möjliga håll, och jag kan tänka mig att den 16/3.2013 kommer att vara minst lika tuff.
Dagen då Loke var beräknad att komma till oss..

Jag tror att jag inte tänker i de banorna för att försöka skydda mig själv. Det skulle bara vara självplågeri att tänka annorlunda.

Mina graviditeter med pojkarna har båda två fått sådana omänskliga och abrupta avslut, så jag tänker mer på hur länge sedan det var, de lämnade min kropp och flög mot himlen..
Mina små änglapojkar.

<3 p="p">
När jag vaknar upp ur de hemska mardrömmarna som jag tyvärr har ibland så ekar barnmorskans (hon som utförde rutinultraljudet) röst.
-Du valde ju att avbryta ..

Jag frågade henne innan hon började undersökningen om hon kunde prata lite under tiden, och berätta steg för steg vad hon ser på skärmen, eftersom vi förlorade en pojke i februari, och jag var olidligt nervös denna gång.
Jag fick till svar:

-Ja, jag läste att ni valde att avbryta en långt gången graviditet, och du genomgick en sen abort.

Tystnad.
Vare sig jag eller M fick fram ett ord. Jag blev så fruktansvärt illa till mods..

Även hon, hade troligtvis bara läst överskriften, det senaste i min journal.
"Sen abort".

Jag hänger upp mig på hennes ordval: Ni VALDE att avbryta.
Hade hon läst lite mer i min tyvärr milslånga journal, hade hon sett att vi inte hade något som helst VAL.

Det gör så ont i mitt hjärta att höra någonting sådant, och jag kan bara inte släppa orden.
Ni valde..

Jag kan heller inte släppa begreppet "sen abort".

Jag ser det verkligen inte som att jag genomgått två sena aborter..
Det måste finnas ett annat ord.

Jag har fått föda fram mina livlösa pojkar vaginalt som vilken fullgången graviditet som helst.
Jag har haft kraftiga värkar, och verkligen kämpat mig igenom förlossningarna.
Fastande.. Ingen mat, inget vatten, endast dropp, då det skulle bli operation efter..
Fullkomligt hemskt. Det går helt enkelt inte att föreställa sig om man inte varit där själv..

Jag vill verkligen inte hamna i "abort facket", för mig är abort ett fult ord.
I mina ögon innebär det att man helt enkelt inte "vill ha" barnen man väntar.

Mina barn har varit djupt älskade från den dagen jag plussade på stickan, och jag skulle ha gjort vad som helst, bara jag fick fortsätta vara gravid .. och få mina älskade, och efterlängtade pojkar.

Men tyvärr för min del - Finns jag där - i abortfacket .. I dubbel bemärkelse.

Kvällens tankar.
Kärlek/ S

Tack bästa Carro för hjälpen med håret igår <3 16.00-00.00 slet hon för min skull <3

Bakar med Alva och Elsa <3

Ikväll är det tufft..
Liksom alla andra kvällar..

Ju längre dagen går och desto senare timmen slår, desto ondare gör det i hjärtat..

När M började jobba eftermiddag efter vi förlorat Love, gick jag väldigt ofta och lade mig med Alva, eller straxt därefter.
Bara för att slippa "det där värsta"..

Jag får nog börja med det igen..

Jag finner inga ord ikväll, det gör helt enkelt för ont <3

Mamma saknar Er så hjärtat värker pojkar..
Mina underbara små änglar ..

Love Åke Augustsson 8/2- 2012
Loke Martin Augustsson 7/10-2012

Jag önskar att jag hade kunnat skydda Er från den onda värld vi lever i..

Ni kommer för alltid att vara inbäddade på den finaste platsen i er mammas hjärta.

Jag älskar er så innerligt.

Förlåt mig .. / Mamma <3

Ikväll är det riktigt tungt..

Verkligheten väntar runt hörnet då både M och jag börjar jobba i veckan..

Bryt ihop och kom igen som en del säger?!

Om det bara vore så lätt..
<3

Jag har redan fått frågan om vi "försöker igen"..

Ska jag skratta eller gråta?

Det är okänsligt och omänskligt att ens tänka tanken..
Jag slutar aldrig att förvånas över människor..

Just den frågan gör så olidligt ont i hela kroppen att höra..

Jag får inte ens chansen..

När man går igenom en två-stegs abort som det så omänskligt kallas, så kan det, från att man slutat blöda efter förlossningen, ta ända upp till 1 år innan man återfår sin mens igen.

Har man inte fått tillbaka den efter ett halvår, får man åka in och genomgå hormonbehandlingar för att "chocka igång kroppen, ur chocken".

Man får även äta tabletter för att dra ihop livmodern och andra tabletter för att stoppa mjölkproduktionen.

Jag slutade blöda för två dagar sedan och har genomgått två två-stegs aborter på mindre än 8 månader..

Det känns som oddsen inte riktigt är på min sida ..

Jag vill berätta det här för att totalt döda alla eventuella spekulationer om en nästa graviditet.

Bara framtiden vet om vi ens kommer att våga försöka igen ..
<3

Min kropp och mitt psyke har verkligen tagit stryk det senaste året, och jag har aldrig förr känt mig så sliten som jag gör just nu..

Jag hoppas medvinden kommer snart för mig och min familj.
Nu om någonsin behöver vi den ..

Vi fortsätter kämpa
<3

Jag är glad att jag och M inte berättade för Alva att jag var gravid den här gången.
Det kommer otroligt mycket frågor och funderingar från henne nu..

Hon förstår att det hänt någonting.
Hon vet så väl.
Men jag tror, att hon tror, att vi fortfarande sörjer lillebror Love, i kombination med någonting annat som hon inte förstår..

Jag och M har en klok dotter <3 br="br">

Jag och M resonerade så innan, att hon skulle få veta, om rutinultraljudet gick bra.
Då först skulle hon få veta, att hon skulle bli storasyster.
Storasyster Alva.
Hon skulle ha blivit så stolt  <3 br="br">

Alva frågade mig varje dag, de sista veckorna om jag hade en bebis i magen.
Jag svarade varje gång att -Nej, mamma har bara blivit lite tjock.
Men hon visste.. Visste så väl..

Jag fick alltid hennes finurliga lilla min tillbaka som säger - Mamma, jag vet allt att du ljuger, men okej. 
Samma min som när hon kommer på mig med att moffa godis eller chips, och jag säger att det är knäckebröd..

Älskade barn, om du bara visste vad jag vill ge dig ett syskon..
Ett levande syskon, som du kan ta på, få hålla i, hämta nappen, och hjälpa mamma med  <3 br="br">

Jag är glad att jag inte berättade, trots att jag ville göra det varenda dag.
Jag var så nära flera gånger.
Jag vet att du skulle ha blivit så otroligt glad, min lilla fina Alva.
Du skulle ha sett fram emot den här lilla bebisen mer än självaste tomten och julafton..

Jag är glad att jag slapp se dina besvikna ögon den här gången..
De besvikna ögonen glömmer jag aldrig..
Dagen då jag och M berättade att lillebror Love inte längre fanns i mammas mage, utan hade flugit upp till himlen..
Det gjorde så ont i mig att se att jag gjorde dig så ledsen, min lilla flicka.

Hon skulle omöjligtvis kunna förstå vid 3,5 års ålder att hon har två små bröder i himlen, när man inte ens förstår som vuxen..

Tills den dagen hon är så pass stor att hon möjligtvis, kanske kan förstå, låter vi henne tro att hon bara har en lillebror i himlen, lillebror Love. Lillebror Loke berättar vi om när tiden känns rätt.

Alva står ibland i fönstret om kvällarna och tittar på stjärnorna och frågar då mig, vilken stjärna jag tror att lillebror är och leker på..

Samtidigt som det är så fint, att det är så självklart för henne att lillebror Love finns i himlen, samtidigt så gör det så ont i mig...
Det riktigt värker som tusen nålar som borrar sig in i mitt mammahjärta..
Alla hennes frågor om lillebror Love.
Jag blir så definitivt påmind om allting vi går igenom..

Ibland frågar hon om jag inte kan ta hem lillebror, bara en liten liten stund, så hon kan få leka med honom..
Vilket mammahjärta brister inte där?!

Häromdagen efter förskolan kom hon hem och var lite nedstämd.
Jag frågade Alva vad det var som var fel, och hon berättade då att hennes kompisar på förskolan inte tror att hon har en lillebror..
För de har inte sett honom..
Hon frågade om hon fick ta med hans kort och visa för sina kompisar..

Det gjorde så fruktansvärt ont i mig att säga NEJ och mina ögon fylldes snabbt med tårar när jag såg hennes stora besvikelse.
Jag samlade mig och förklarade att lillebrors kort får man bara titta på hemma, och bara vi i familjen.
Som tur var godtog hon det och jag kunde avleda hennes tankar på annat..

För henne är det så självklart <3 p="p">Man skulle vara 3,5 år igen ..

Jag har hört från flera håll att Alva har börjat prata en hel del om sin lillebror på förskolan, och med sina kompisar. Jag hoppas verkligen att ingen blir stött eller tar illa upp .. Hon måste ju också få ventilera..

Det är svårt att svara pedagogiskt på hennes frågor, men jag försöker så gott jag kan.
Innerst inne vill jag bara börja storgråta, slänga mig ner på golvet och skrika så högt jag kan att jag inte orkar mer.. Men som mamma måste jag samla mig och svara så gott jag kan i alla fall.

Det känns som vi hittat en bra balans i att ge Alva svar, och vi håller oss på en nivå som hon förstår.

Kärlek / S

Nu finns hela familjen samlad i mitt armband <3