Jag tyckte att jag hade kommit en bra bit framåt med mig själv på sista tiden ..

Och igår lade jag mig för natten med ett lugn i kroppen som jag inte känt på mycket länge.

Idag raserades allt jag hunnit byggt upp, igen.

Ett steg fram och två tillbaka..

Jag känner mig som en spelpjäs i världens sämsta spel.

Jag är fullt medveten om att jag inte kan göra någonting annat än att vänta tills på tisdag..

Men vänta är det jag hållit på med sedan den 2:a februari när vi först fick beskedet..
Jag orkar inte vänta mer.

Jag tar det ändå som en komplimang från Han däruppe.
Att Han valt ut mig för att genomgå allt hemskt jag går igenom.

Han valde mig för att jag är stark, för att jag är en sån människa som fixar det helt enkelt.

Men tyvärr tror jag att Han överskattade mig..

Får jag inte medvind snart så går jag verkligen sönder på riktigt..

<3