Känns som jag blivit överkörd av ett tåg om och om igen.
Vet inte om det är spänningarna efter att ha varit så orolig för Alva som släppt.
Jag har mått konstant illa sedan vi kom hem från sjukhuset. Jag har sovit i ett och ett halv dygn.
Kroppen är inte med mig.
Vill kräkas men det kommer ingenting.
Hoppas för min gud att det går över snart.
Känns som jag gått ner 10 kilo i vikt.
Nu får det vara nog med elände.

Huvudsaken är att Alva mår bra i alla fall :)
Mammas flicka är tillbaka och det är fullt ös här hemma :)

Nu riktas alla tankar till lille Wilmer som nu är inne på sitt andra dygn på sjukhuset.
Det måste ha vart något riktigt virus våra små åkte på.
Väntar på att Johanna ska ringa och berätta om läget.
Vet vad dem går igenom, och det är verkligen inte kul.
Kom igen nu Wille, jag hejjar på Dig :)

Alva ligger i vagnen på altanen och sover.
Pappa fick sova ut idag, så jag och Alva har myst hela morgonen.
Hoppas mitt illamående försvinner illa kvickt så jag kan lägga all min energi på min lilla humla :)