Om ni inte vill höra gnäll och elände så sluta läs redan nu.
Jag känner bara att jag behöver skriva av mig.

Jag känner inte igen min lilla flicka.
Dagarna består av mest gnäll och kvällarna är hemska.
Alva gråter, grinar och gråter, hon är hysterisk.
Vet inte vad jag gör för fel.
Det spelar ingen roll vad jag än gör, ingenting är bra.
Det skär i mitt hjärta att de henne så ledsen, när jag inte kan trösta henne, jag hatar det.
Jag känner mig värdelös, återigen.

Idag har hon endast sovit en timma på lunchen, men vill ändå inte sova på kvällen. Försöker med allt. Minskar sovtider, provar all mat i världen, men hon vill ändå inte äta på kvällen, och absolut inte sova.
Känner mig orkeslös, trött, grinig och framförallt ledsen.
Nätterna sover hon klockrent igenom, vaknar inte en enda gång ?! Vad är felet?
Känns verkligen som det är mig det är fel på.
Jag är nog ingen bra mamma.
Skriver det inte för att få sympati hos någon, allt känns bara skit.
Jag vill ha min Alva tillbaka.
Min älskade lilla tjej, mamma saknar dig.

Tack för en underbar dag, Johanna, Wilmer, Tina och John :)

Nu ska jag gå och lägga mig, och hoppas alla mina tankar och funderingar har lagt sig tillrätta i hjärnan så morgondagen blir bra.

Alva, mamma älskar dig.