Idag har vi varit inne och träffat Specialistläkaren och haft uppföljningssamtalet för våran lille Love <3

Jag hade väldigt kluvna känslor innan samtalet..
En del av mig ville inte alls gå, och den andra var likgiltig.

Bara att sitta i samma väntrum , där jag sist satt och var lyckligt gravid och totalt ovetande om hur de närmsta timmarna skulle förändra mitt liv så fruktansvärt radikalt..
Det är tungt i hjärtat, och tar emot att åka.

Man ser inte direkt fram emot ett sådant besök.

Mycket minnen som rörs upp till ytan igen, men samtidigt otroligt skönt att få svar på en del frågor.
Frågor som, hur mycket jag än försöker vägrar försvinna ur mitt huvud.

Idag fick jag i alla fall helt klart för mig att jag själv inte hade kunnat påverka graviditeten över huvudtaget annorlunda.
Det var inte mitt fel.

Loves missbildningar var någonting som gick hel fel direkt vid befruktningen.
I vanliga fall hade det resulterat i ett missfall <3

Läkarna har inte kunnat finna någonting som tyder på ett genetiskt fel, och fostervatten provet visade inte på några kromosomfel.

Det var en lättnad i hjärtat inför en eventuell kommande graviditet.

Lilla Alva har varit riktigt risig idag.
Inte mycket har stämt, och det har inte spelat någon roll hur mycket jag än försökt.

Imorgon ska jag och hon ha en heldag ensamma hemma. Jag hoppas hon är så pass pigg att vi kan baka lite och kanske ta en liten promenad i vårsolen <3

Vi behöver luftas båda två :0)