Idag blev jag uppringd av barnmorskornas chef i Kumla.

Han var märkbart berörd av min historia..

Han skämdes för sina anställda, och påpekade flera gånger att det här är oacceptabelt agerande från en barnmorska.

Vi samtalade länge och han ska återkomma till mig omgående efter mötet han ska ha med barnmorskorna.

Ska jag vara helt ärlig så känner jag mig likgiltig inför det.

Ingenting kommer möjligtvis kunna kännas bättre.

Det som är gjort är gjort.

Jag behövde hjälpen då, inte nu..

Men kan jag hjälpa bara en annan kvinna att slippa genomlida vad jag nyss gått igenom, genom mitt brev, så har jag lyckats.
Då har jag gjort någonting gott av allt det onda <3

Det måste komma upp till ytan.

Jag tror inte att min barnmorska förstod vilken skada hon hade kunnat göra, genom att inte svara när jag sökte henne..

Jag kan idag säga att hade jag inte haft så bra stöd från min underbara familj och mina fina vänner, så hade jag kastat in handduken <3

Det är hemskt och fruktansvärt själviskt att tänka i de banorna, men så otroligt dåligt mådde jag..

Jag har fortfarande massa minnesluckor, och hur jag än försöker kan jag inte fylla dem.

Massa känslofyllda minnen rördes upp till ytan och nu ikväll har jag varit riktigt låg <3

Idag har jag nominerat min mamma i en tävling - världens bästa mamma-

Kärlek/ S