Ikväll är jag extra känslig, vet inte riktigt varför.
Nu är det ett tag sedan jag hade en riktig urladdning i kroppen.
Jag antar att jag måste släppa ut lite tårar..

Jag ser gravida kvinnor vart jag än går. Nyfödda bebisar vart jag än kollar.
Jag ler och känner lyckan i hjärtat med den kvinnan som jag möter.
När vi skiljs åt känns det som att någon tar strypgrepp om halsen på mig..
Jag får inte luft, och magen knyter sig.
Det är så fruktansvärt påtagligt att jag " blir utan".

Kommentarer som "Du är ung", "Det kommer fler chanser", sårar mig enormt.
Jag har förlorat en liten pojke och kommer aldrig någonsin få honom åter..
Han fattas mig något så enormt <3
Min lille, lille Love Åke Augustsson <3

Jag vill skriva hans namn miljoner gånger, så att ingen någonsin glömmer att han en gång fanns.
Jag kommer då aldrig glömma <3

Jag blir illamående när jag hör ord som sjukhus, Uppsala, förlossning, den 2:a och den 8:e i varje månad, operation, sövning.
Allting påminner mig om den hemskaste tiden i hela mitt liv.

Någon sade att Februari var den finaste Februari på många många år.
Jag kan inte komma ihåg att jag såg solen en enda gång under februari. Det är bara svart.

Jo, solen sken när vi satt i bilen på väg till Uppsala..
Hemska, hemska resa.
Det kändes som jag åkte mot domedagen.. Jag visste vad dem skulle säga, och att allting aldrig mer skulle bli som förut. Jag kände det i hjärtat.

Idag var jag hos Maria, Jimmy och tvillingarna. De finaste <3
Jag grinar så fort jag tänker på det, men jag måste få skriva av mig idag..

Maria och Jimmy..
Jag är så otroligt tacksam för att ni är dem ni är.
Att ni låter mig sitta ensam med era fina barn.. Det är så stort för mig.
Att ni låter mig hjälpa till att mata dem, och ta hand om dem när jag hälsar på.
Det betyder så otroligt mycket att jag får det förtroendet av er, så om ni bara visste <3
Det är stort gjort av Er, och det hjälper mig otroligt i min bearbetning att få vara lite delaktig i Harry&Hilma <3
Jag älskar er <3

Syster Sarah:
Jag har tänkt så många gånger att skriva ett inlägg tillägnat dig.
Men det går inte..
Det är alldeles för tufft <3
Jag vill inte att du ska sitta och gråta mer för min skull, på ditt livs resa.
Om du bara visste vad jag längtar tills du kommer hem.
Jag vill bara krama om dig och visa dig bilden på din systerson.. <3 Love Åke Augustsson <3

Sorgen är lika stor nu som då.
Det kommer den alltid att vara.

Jag har överlevt. Jag kommer överleva.
Idag är bara världen för jävla orättvis igen <3