På Måndag ska jag åka upp till MVC i Kumla för ett samtal med barnmorskornas chef i Kumla.

Äntligen blir jag tagen på allvar.

Jag har otroligt med blandade känslor.
En kombination av skräck, illamående, sorg och smärta men framförallt likgiltighet.

Jag försöker fokusera på mitt syfte med att jag över huvud taget orkade ta tag i det här.
Att jag ska göra allt jag kan för att undvika att flera kvinnor ska bli behandlade som jag blivit.

Jag har startat karusellen, och jag ska slutföra den.

<3