Mötet idag gick lite som förväntat.
Likgiltighet, och massa tårar speglade mötet idag.
Tack underbara mamma för att du följde med <3
Det är alltid tufft att ta hela resan från början..
Ikväll känner jag faktiskt för första gången ilska.
Ilska mot systemet och att människor idag inte gör sitt jobb.
Ingen vill ta något som helst ansvar..
Ingen av barnmorskorna uppe på Kumla kan minnas att de lyssnat av några som helst samtal från mig.
Inga lappar blev skriva trots löfte från barnmorskan jag pratade med personligen två gånger i ren panik i telefonen. Martin en gång.
Ingen minns mig..
Låtsas de som i alla fall.
Det känns långt ifrån tryggt och faktiskt riktigt skrämmande.
Min barnmorska som jag hade 21 v som gravid tyckte inte att vi fick någon "kemi" hon och jag.
Plus att hon hade lite problem med sig själv och hade inte orken/ erfarenheten att hjälpa mig.
Istället för att lämna över mina journaler till någon annan som faktiskt kanske kunde hjälpa mig, sopades jag under mattan.
På mötet idag sades även att " jag hade oturen att jag inte träffat en mer erfaren barnmorska" då min var nyutexaminerad.
Ett hån. Skrattretande.
Borde man inte få lära sig på en barnmorskeutbildning hur man ska hantera situationen om någonting går fel?!
Enligt mig är det då, om någon gång man behöver hjälpen.
Ingen har tydligen heller tagit emot alla mina journaler som både Uppsala / Socialstyrelsen och Kvinnokliniken skickat till Kumla.
Det finns inga rutiner i Kumla om det går snett i en graviditet.
Uppenbarligen.
Your on your own.
Jag måste helt enkelt ha blivit deletad ur alla system.
Chefen för barnmorskorna är en sympatisk man som inte håller barnmorskorna om ryggen.
En man jag fått förtroende för.
Allting som skett med behandlingen av mig är ingenting han står bakom som chef.
Det vill jag tydliggöra för att undvika missförstånd.
Han har lovat mig att det aldrig ska ske igen och att rutiner ska upprättas omgående.
Jag tror honom.
Jag berättade även för honom att jag anmält behandlingen av mig, både från Kvinnoklinikens sida och Kumlas till Patientförsäkringen.
Saker och ting måste komma upp till ytan.
Jag fick en bekräftelse härom veckan att de driver mitt ärende vidare för utredning.
Nu har jag gjort vad jag kan <3
Jag överlevde denna hemska mardröm, och nu ska jag börja leva igen <3
Du är så duktig Sofie <3 Jag håller tummarna för att du vinner i ditt ärende. Funderade på att göra samma sak när jag förlorade Truls men orkade inte då och nu känns det som att det är försent. Har dock ett ärende uppe hos DO då jag blev uppsagd från jobbet pga min nuvarande graviditet, så jag får väl se det som min revansch eller nåt.
SvaraRaderaTa hand om dig!
Många kramar