M är inne och lägger Alva för kvällen.

Jag borde städa och röja i huset, men känner mig låg. Riktigt låg faktiskt. Sitter i soffan och funderar en stund istället.

Fick ett brev på posten förut.
Patientförsäkringen.

De har överlagt min anmälan och kommit fram till att jag inte är berättigad till någon ersättning.

Jag känner mig som världens minsta människa..
Det var min enda "chans" att få upprättelse efter helvetet jag gått igenom.

Ersättningen bryr jag mig inte så mycket om egentligen, men det som verkligen gör ont att läsa, är att de skriver att de tycker att jag blivit rättvist behandlad. Och att jag fick behandling inom rimlig tid.

Jag förstår ingenting.

Ni som följt min blogg tidigare känner till min resa, och jag orkar absolut inte dra den igen.

Jag är upprörd, fruktansvärt kränkt och det känns som jag fått det största slaget i magen.
Jag känner mig hånad ..

Kan inte förstå att det är Sverige vi lever i.

Ikväll känner jag mig som en fis i rymden.
Jag betyder absolut ingenting för någon inom sjukvården.
För dem är jag som luft.
Det har jag allt fått bevisat för mig gång på gång på gång..

Det är bara ikväll jag känner så här.
Det lovar jag er.
Imorgon återgår jag till den kvinnan jag vill vara, och är på god väg att bli igen.

En stark och självständig kvinna.

Bryt ihop och kom igen.

Kärlek till Er alla, vänner och ovänner <3