Det gick inte riktig så bra som jag hade hoppats på i fredags.
Alva blev sämre och sämre under dagen och jag har aldrig i mitt liv sett sådana diareér och kräkningar från en liten flicka. Alva blev allt mer lojj.
Vi hade ständig kontakt med sjukvårdsrådgivningen som senare tyckte att det inte fanns någon annan utväg än att åka in till akuten.
Vi åkte in till 17.00 och satt och väntade två timmar innan vi fick träffa en läkare.
Hon tog flera blodprover som skickades iväg på snabbanalys, även temp och vikt.
Någon timma senare kom hon tillbaka och berättade att provet visat att Alva var intorkad ( samma som uttorkad ).
Vi skickades upp omg. till avd 26, barnkliniken där de satte en sond ( slang genom näsan ner i magen) på Alva.
Under natten fick hon sammanlagt i sig nästan 600 ml vätska.
Jag stannade med Alva och Martin fick åka hem.
Natten gick sådär.
Alva sov hela natten igenom men diareérna slutade inte.
Hon bajsade ner verkligen allt igen och igen och igen. Jag tvättade, och tvättade.
Vi fyllde under våran tid på sjukhuset en full svart sopsäck med blöjor.
Var 30:e min under hela natten kom en sköterska in och kollade till Alva, så det blev med andra ord ingen söms alls för min del.
Ytterligare ett blodprov togs på Alva under natten.
Martin kom in på morgonen och så började arbetet ordentligt.
Sonden togs bort och vi skulle skeda i Alva 10 teskedar vätskeersättning var 5:e minut.
Alva ville inte ha någonting så vi fick mordhålla henne för att få i henne vätskan.
Vi var tvugna att få i henne vätskan eftersom hon inte kissade.
Det kom ett par droppar kiss bara, men det var nästan brunt, så vi fortsatte att skeda och skeda.
Vi var isolerade på rummet och fick inte gå ut om vi inte var tvugna.
Blev slussade genom två dörrar för att komma in till vårat rum.
Diarrérna ville inte sluta, men peppar peppar kräktes Alva sista gången när vi precis kommit in till akuten på fredagen runt 17.00. Det är bättre att barnen har diarée än kräks, för då har väskan i alla fall passerat i systemet.
Alva blev piggare av vätskeersättningen så runt 18.00 igårkväll bestämdes det att vi fick åka hem på permission. De trodde som vi att Alva skulle pigga på sig fortare om vi var hemma.
Natten hemma gick jätte bra. Alva sov hela natten igenom. Kissade dock ingenting så när jag ringde tillbaka imorse till avdelningen för att rapportera hur natten gått ville dem inte skriva ut oss förrän Alva kissat.
Hon kissade innan lunch så vi blev utskrivna efter det :)
Vilken känsla.
Under dagen idag har vi fått i henne lite mat i alla fall :) Känns hur bra som helst. Givetvis har vi fått i henne vätskeersättning med.
Endast två diareér idag, de kan tydligen hålla i sig ett bra tag.
Sammanfattningsvis blev helgen ingenting som planerat.
Jag önskar inte min värsta fiende det här.
Jag tycker det är så jobbigt när barnen blir sjuka.
Jag skulle kunna ta hur Alva kände gånger hundra bara min lilla flicka slapp.
Men tyvärr har ingen sådan maskin uppfunnits än.
Enligt sjukhusets beräkning förlorade Alva 500g på vikten i ren vätska.
De uppskattade med hjälp av BVC:s beräkning att Alva skulle väga 9700g ,och när vi kom in var hon nere på 9200g. De var glada att vi kom in när vi gjorde, för hon var ordentligt uttorkad.
Tack för alla fina sms och värmande ord och stöd under helgen från nära och kära.
Man ser verkligen vilka som ärligt bryr sig, och vilka som inte gör det :)
En liten sammanfattning av våran helg.
Jag är så otroligt glad att Alva är på bättringsvägen.
Mammas lilla humla är snart tillbaka :)
Älskade Sofie! Det låter förskräckligt, jag blev nästan lite rädd när jag läste! Jag hoppas innerligt att hon mår bättre nu och att du har fått sova ut lite så du kan tänka klart och snappa upp tecken lättare så hon inte faller tillbaka! Jag tänker på er jättemycket och hoppas att allt löser sig! Men ni är starka tillsammans det vet jag! Jag skrev på Facebook häromdagen och fråga hur hon mådde, och blev lite orolig när jag inte fick nått svar på hela helgen, och nu fick ja ju en förklaring till vad som hänt. Det är hemskt, men jag hoppas på att hon hämtar sig nu, lilla hjärtat! Ta hand om henne, och om er...försök vila och ta den hjälp ni kan få...en trött mamma och pappa är inte till mycket hjälp! Men jag förstår om det är svårt, tveka inte och höra av er om ni behöver något..vad det än må vara. Kram Caroline "frallan"
SvaraRadera