Världen har stannat..

Vi befinner oss nu i den värsta av alla mardrömmar.. Det kan inte vara sant ..
Jag håller sakta men säkert på att gå sönder inifrån och ut.

Jag måste vara stark, om så för Alvas skull.
Men helst av allt vill jag lägga mig ner på golvet och gråta i förtvivlan som ett litet barn..

Jag är livrädd. Fullkomligt vettskrämd inför de kommande dagarna.

Mina ben vill inte bära mig och det går sekunder mellan tårarna. Vi har gråtit litervis..

Varför vi? Och varför vår ofödda lille son..
Jag bär på en son<3
som idag har sparkat mer än någonsin ..

Mitt hjärta håller på att gå sönder..

Det är så orättvist.

Världen är hemsk. Hemskare än jag kunnat ana.

Imorgon kommer den definitiva domen och jag ber verkligen om ett mirakel.