Ikväll är det riktigt tungt..

Verkligheten väntar runt hörnet då både M och jag börjar jobba i veckan..

Bryt ihop och kom igen som en del säger?!

Om det bara vore så lätt..
<3

Jag har redan fått frågan om vi "försöker igen"..

Ska jag skratta eller gråta?

Det är okänsligt och omänskligt att ens tänka tanken..
Jag slutar aldrig att förvånas över människor..

Just den frågan gör så olidligt ont i hela kroppen att höra..

Jag får inte ens chansen..

När man går igenom en två-stegs abort som det så omänskligt kallas, så kan det, från att man slutat blöda efter förlossningen, ta ända upp till 1 år innan man återfår sin mens igen.

Har man inte fått tillbaka den efter ett halvår, får man åka in och genomgå hormonbehandlingar för att "chocka igång kroppen, ur chocken".

Man får även äta tabletter för att dra ihop livmodern och andra tabletter för att stoppa mjölkproduktionen.

Jag slutade blöda för två dagar sedan och har genomgått två två-stegs aborter på mindre än 8 månader..

Det känns som oddsen inte riktigt är på min sida ..

Jag vill berätta det här för att totalt döda alla eventuella spekulationer om en nästa graviditet.

Bara framtiden vet om vi ens kommer att våga försöka igen ..
<3

Min kropp och mitt psyke har verkligen tagit stryk det senaste året, och jag har aldrig förr känt mig så sliten som jag gör just nu..

Jag hoppas medvinden kommer snart för mig och min familj.
Nu om någonsin behöver vi den ..

Vi fortsätter kämpa
<3