När "Dolt nummer" ringer på mobilen får jag kalla kårar längs hela ryggraden.
Hjärtat börjar rusa och jag håller andan in det längsta innan jag ens vågar svara..
"Dolt nummer" har inte betytt någonting positivt för mig på mycket, mycket länge.

Som tur var, var det C idag.
Idag var det både "positivt" och negativt besked.

Negativt är att hon tyvärr inte kan medverka den 22:a Nov, på mötet med Specialistläkaren.
Det känns rätt tufft, då jag är så otroligt trygg i hennes närvaro.
Men det är som det är.
Jag ska träffa henne en eller ett par dagar efter mötet så vi får prata igenom allt som sägs, eller inte sägs.

Jag har ett fullt A4 med frågor till Specialistläkaren, och kommer troligtvis hinna fylla hela baksidan med frågor innan vi får några svar från Uppsala.

Det "positiva" är att C kommer hjälpa oss med allt praktiskt vad gäller begravning, samt transport av Lokes aska från Uppsala till Örebro och från Örebro till Kumla.
Underbara C.

Vi vill att lillebror kremeras och begravs i minneslunden vid Kumla kyrka tillsammans med sin storebror   <3 p="p">
Allt sådant praktiskt fick jag fixa själv förra gången.
Nu orkar jag inte..
Inte på långa vägar.

Förra gången frågade en man på Fonus mig, om jag inte kunde åka in och hämta Loves aska själv?
Annars skulle jag få en faktura hemskickad för transporten.

Jag bröt ihop totalt i telefonen.. och hade velat fråga mannen om han själv hade orkat åka in och hämta sitt döda barns aska .. Men jag fick inte fram ett ord..
Pengarna är oväsentliga, idiot.

Vi fick aldrig någon faktura.
Tiden får utvisa om vi får det denna gång.

En nära vän till mig ställde häromdagen en fråga som jag inte tidigare reflekterat över.
Hon frågade om jag ofta tänkte -Idag skulle Love ha varit si eller så gammal, eller idag är det si och så många veckor kvar tills den dagen då Loke skulle ha fötts, eller idag skulle jag varit gravid i vecka..

Men Nej - Inte alls..

Mina tankebanor är mer - Idag är det si och så många månader sedan jag förlorade min Love, och idag är det så många veckor sedan jag förlorade min lille Loke..

Dagen då Love var beräknad 30/6-2012 var självklart riktigt tuff, då flög tankarna åt alla möjliga håll, och jag kan tänka mig att den 16/3.2013 kommer att vara minst lika tuff.
Dagen då Loke var beräknad att komma till oss..

Jag tror att jag inte tänker i de banorna för att försöka skydda mig själv. Det skulle bara vara självplågeri att tänka annorlunda.

Mina graviditeter med pojkarna har båda två fått sådana omänskliga och abrupta avslut, så jag tänker mer på hur länge sedan det var, de lämnade min kropp och flög mot himlen..
Mina små änglapojkar.

<3 p="p">
När jag vaknar upp ur de hemska mardrömmarna som jag tyvärr har ibland så ekar barnmorskans (hon som utförde rutinultraljudet) röst.
-Du valde ju att avbryta ..

Jag frågade henne innan hon började undersökningen om hon kunde prata lite under tiden, och berätta steg för steg vad hon ser på skärmen, eftersom vi förlorade en pojke i februari, och jag var olidligt nervös denna gång.
Jag fick till svar:

-Ja, jag läste att ni valde att avbryta en långt gången graviditet, och du genomgick en sen abort.

Tystnad.
Vare sig jag eller M fick fram ett ord. Jag blev så fruktansvärt illa till mods..

Även hon, hade troligtvis bara läst överskriften, det senaste i min journal.
"Sen abort".

Jag hänger upp mig på hennes ordval: Ni VALDE att avbryta.
Hade hon läst lite mer i min tyvärr milslånga journal, hade hon sett att vi inte hade något som helst VAL.

Det gör så ont i mitt hjärta att höra någonting sådant, och jag kan bara inte släppa orden.
Ni valde..

Jag kan heller inte släppa begreppet "sen abort".

Jag ser det verkligen inte som att jag genomgått två sena aborter..
Det måste finnas ett annat ord.

Jag har fått föda fram mina livlösa pojkar vaginalt som vilken fullgången graviditet som helst.
Jag har haft kraftiga värkar, och verkligen kämpat mig igenom förlossningarna.
Fastande.. Ingen mat, inget vatten, endast dropp, då det skulle bli operation efter..
Fullkomligt hemskt. Det går helt enkelt inte att föreställa sig om man inte varit där själv..

Jag vill verkligen inte hamna i "abort facket", för mig är abort ett fult ord.
I mina ögon innebär det att man helt enkelt inte "vill ha" barnen man väntar.

Mina barn har varit djupt älskade från den dagen jag plussade på stickan, och jag skulle ha gjort vad som helst, bara jag fick fortsätta vara gravid .. och få mina älskade, och efterlängtade pojkar.

Men tyvärr för min del - Finns jag där - i abortfacket .. I dubbel bemärkelse.

Kvällens tankar.
Kärlek/ S