Jag vet inte riktigt vad som föregick i mitt huvud inatt..

Jag vakande av fruktansvärda mardrömmar otaliga gånger och varje gång jag skulle lägga ner huvudet på kudden igen, slog det som blixtar i hela huvudet på mig.

Jag antar att det var en massa spänningar som jag byggt upp den sista tiden som kanske ville ut..
Jag vet att jag spänner mig för allt, även de mest vardagliga sakerna.
Det spelar ingen roll vad jag ska göra eller vem jag ska träffa, jag har ångest inför allt.

Jag ska till kuratorn igen på tisdag.
Jag vet att det samtalet kommer att vara mycket givande, då jag verkligen trivs med henne.
Jag vågar där öppna upp mig och blotta mig totalt, och jag känner att hon förstår..
Hon har hjälpt kvinnor förut som gått igenom precis samma sak som jag nyss gjort.
Hon ger mig små verktyg att jobba med, för att bygga upp mig själv igen.