Häromdagen satt jag och klippte sönder mina gravid kläder.
Jag har nu slängt allt..
Jag köpte dem nya till min graviditet med Love, så det fanns helt enkelt allt för många dåliga minnen sammankopplade med de kläderna.

Jag minns precis vad jag hade på mig, till och med vilka underkläder jag bar, båda dagarna när vi fått de hemska beskeden.. Jag har gjort mig av med allt..

Det gjorde ont, men inte ondare än vad min kropp gör förövrigt.

Skulle jag en dag bli gravid igen kommer jag att kosta på mig nya kläder.

Jag skulle egentligen kunna kopiera vart enda inlägg som jag skrev i februari, när jag förlorade Love.
Vi är där igen, jag och M..
Det spelar ingen roll hur mycket vi än försöker förneka allting som skett..
Allting vi går igenom.

Vi är där igen.

Vi måste påbörja acceptans fasen, och den är hemsk.
Men vi måste acceptera att vi idag har två små änglar i himlen ..

Dagarna innan mitt rutinultraljud med Loke sade jag till alla mina nära och kära, att händer det igen, kommer jag aldrig att orka. Jag slänger in handduken för gott .. Jag skulle aldrig i mitt liv fixa, att behöva gå igenom samma helvete, ännu en gång..
Det är inte mänskligt, någonstans ..

Jag har ångrat mig.
Var inte oroliga, det kommer aldrig att ske.

Det har blivit nästan tvärtom. Jag tar ut mig till det yttersta för att visa för mig själv och världen att jag faktiskt står upp. Jag har förlorat mina små pojkar, men jag står faktiskt upp.
Bara det är ett mirakel i sig.

Jag lider varje dag..
Jag är omringad av nära och kära som får sina små och fina knyten med sig hem från förlossningen..
Jag har kommit hem utan..
Två gånger ..
En mammas hjärta går sönder totalt efter en gång..
Tro mig.
Det gör så ofattbart ont, så hur mycket jag än försöker förklara, så ska ni vara glada om ni inte förstår.

Även om jag lider fruktansvärt för min egen del, så känner jag även Er lycka.
Jag är så lycklig för Er alla som det går bra för, även om det kanske kan vara svårt att förstå.
Jag önskar verkligen inte min värsta fiende att gå igenom vad jag och min familj gör just nu..
Det är inte humant.
Någonstans..

Jag är så tacksam för mina vänner, att jag fortfarande får förtroendet att vara med era barn.
Det är min värsta mardröm att bli utesluten.. helt.
Jag vet att det är enormt svårt även för er, men jag vill att ni ska veta att det värmer, mer än ni någonsin kommer att förstå, när jag får låna era små en stund.. Då blir jag inte helt utan..

Om kvällarna ligger jag vaken länge, länge och lyssnar när Alva andas ..
Det ger mig ett lugn i kroppen..
Jag har idag tre underbara barn, men bara ett som andas ..
Mina två pojkar har inte ens fått chansen att ta ett enda andetag på den här jorden ..

Jag känner att Ni finns med mig, vart jag än går.
Love och Loke, jag älskar Er så.

Varje dag tänder jag ljus hemma ..
Så mycket ljus jag bara kan..

Där det finns ljus, där finns det liv.
Jag vill så gärna att mitt hem ska vara fyllt av liv.

 Kärlek. S