Ibland blir livet helt enkelt inte som man tänkt sig..
Nu i mitt fall .. Inte alls ..

Jag vill verkligen inte vara där jag är idag.

Jag vill inte..

Jag har aldrig tidigare i mitt liv, känt mig så tom..

Om jag kände mig tom förra gången, är det inte i närheten av hur jag känner mig idag..

Jag har gråtit så otroligt mycket det här året att jag verkligen förundras över, hur mycket en människa egentligen kan gråta ..

Tårarna är oändliga och tar verkligen aldrig slut..

Jag är så förbannat trött på att gråta..
Att konstant vara ledsen.

Jag är riktigt trött på, att vakna upp på morgonen och se mina sönder gråtna ögon i spegelbilden ..

Jag är trött på att "försöka rädda det jag kan" med sminket, och sedan låta dagen passera..
Med betoning på passera..

Jag har precis gått igenom det här helvetet..
Jag vill inte mer!

Men jag är också mycket väl medveten om att jag faktiskt är där igen, och mer än någonsin förut, måste ta mig upp igen.

Om nätterna har jag börjat drömma hemska mardrömmar.
Hemska, hemska mardrömmar..

Så hemska att jag måste gå upp och försöka lugna ner mitt hjärta som rusar, och torka av svetten från min sjöblöta kropp..

Som tur är, drömmer jag inte varje natt..

Man kan nog inte känna sig mer ensam än vad man gör om natten.

Alla, verkligen alla sover.
Alla, utom Du..

C säger att det är bra att jag börjat drömma.. Då bearbetar jag en stor del av traumat om natten.

Jag hoppas så innerligt att hon har rätt..

Jag kommer aldrig att ge upp, hoppet lever vidare i mig <3

Mitt liv kan liksom bara bli bättre <3