Jag har nog aldrig tidigare varit så inrutad på ett enda datum.
Den 7:e november, 2012.

Dagen då vi förhoppningsvis kommer få svar.

Svar på vad/när/hur/ och varför jag och M befinner oss i detta helvete.
Svar på varför våra älskade barn Love och Loke inte ens fick en chans att vara med oss här på jordelivet..

Det känns som vår framtid hänger på den 7:e november.

Jag vet att det är livsfarligt att stirra sig blind på ett datum så mycket, eftersom det kan bli uppskjutet.
Men när det är det enda halmstrået jag har att dra i, att fokusera min blick emot, är det lätt att göra det.

Deg är en riktigt stor process som nu dragits igång.
Jag och M har nu "kvalificerat" oss till "specialfallen".

Rättsläkare, barnpatologer, professorer, forskare, barnläkare, genetik specialister, barnneurologer, fosterdiagnostisk specialister och vanliga läkare ..
Alla dessa kommer att ta del av "vårt fall".

De kommer få chansen att i ensamhet, göra sig en uppfattning och komma fram till en sammanställning innan de slutligen möts på en stor läkarkonferens i Uppsala, för genomgång.
Vilka som har kommit fram till samma slutsats, och vilka teorier dem har.
Sedan kommer allt material sammanställas och skickas till Örebro, till specialistläkaren som vi träffat tidigare, och ska träffa igen den 7:e, om allting går som planerat.

Jag trodde aldrig att jag som 25 år skulle behöva beblanda mig med ord som, rättsläkare, begravningsbyråer och barnpatologer. Det är fortfarande för mig ofattbart.

Jag har ju precis gått igenom det här helvetet.. Och tagit mig upp en gång..
Det är ett mirakel, ser Du inte det?!

Du däruppe kan omöjligtvis ha missat, hur mycket jag verkligen kämpat, och återigen kämpat för att faktiskt ta mig upp ur det där hemska svarta hålet.
Du gav mig chansen att få nosa på vad lycka innebar igen, när jag äntligen blev gravid och fick bära en son till.
Min lille Loke.
Sedan kapar du mina ben vid fotknölarna igen, och pressar kniven i mitt hjärta djupare än du någonsin gjort.

DU, finns bara inte..

Det är tur att man inte vet vad som väntar imorgon..
Hade jag vetat på förhand vad jag skulle behöva gå igenom, hade jag nog aldrig vågat bli gravid.

Jag vet inte vart jag ska börja i bearbetningen..
Jag känner mig förvirrad och osäker, och så fruktansvärt tom.