Det var riktigt tufft att ringa men nu är det gjort..
Jag har en tid hos en annan kurator på Onsdag kl 13.00.

Det känns skönt att den här kuratorn sitter på våning 3 istället för 4, på så sätt slipper jag sitta i väntrummet på Specialistmödravården.
Bara det har tagit emot något fruktansvärt tidigare..

Jag har skräckblandade känslor inför dagen, och mår illa.
Jag vill egentligen inte åka till kyrkogården..
Men jag vet att jag måste.

Det är det som står på tur, då jag redan skjutit upp det allt för många dagar..

Samtidigt som jag vill ha ett avslut på denna mardröm så vill jag inte det. Jag vill inte att det ska vara över. Det blir så definitivt i hjärtat att jag faktiskt förlorat mitt barn..

Jag hade aldrig kunnat föreställa mig känslan av att begrava mitt eget barn. Den är hemsk och äter upp mig inifrån och ut.

Det gör så ont.
Jag saknar honom så ..<3